I Moskva får gathundarna åka tunnelbana

Utsikt

Solig morgon, 15 minus ute, röken från gasverken står rakt upp. Anja kallar dem molnfabriker. Men de gör också att allt täcks av ett fint svart damm inomhus, bara fönstret inte är helt ordentligt stängt. Och det kan ett ryskt fönster inte vara.

Dag 15

Nedanför oss är som sagt ett av de få ställen där det är park nere vid floden, och inte motorväg, och en solig helgdag är många ryssar ute med de få barn de har (man ser i princip inga barn i Moskva, Rysslands befolkning krymper, man får pengar och medalj om man föder många barn, barnomsorg finns knappt).

Alla de hus man ser stod inte där för bara några år sedan. till höger syns det nya businessdistriktet norr om centrum; vad det till vänster är har jag ingen aning om. Men det hade varit intressant att veta om det försiggick någon disskution om att man kanske hade kunnat undvika att bryta skogslinjen, så ren mitt i den stora stan. Eller är det just det som är Moskva (och alla stora städer?) att så lite hänsyn tas?

Dag 14

Överdäckingen av megakorsningen Leninski Prospekt och den tredje ringvägen bildar Gagarinplan. Där finns en 13 m hög staty av Gagarin på en 30 m hög kolonn, med en liten jordglob vid dess fot, och hela härligheten i titan. Från de övre våningarna i vårt hus kan man se honom sticka upp över husen, på väg ut i rymden.

Dag 13

I parken nära vårt hus, som för övrigt heter Inte-ha-tråkigt-parken, och idag var full av ryska barn som åkte kälke ner för superbranta backar, finns ett fantastiskt litet ridhus i korrugerad plast.

Smalhus

I början av Novi Arbat står ett hus vars bredd kanske skulle varit mer motiverad om huset varit ett infillprojekt. Men kanske stod blomsterkiosken i vägen, det är omöjligt att veta i vilken ordning kompositionen blivit till. Hur som helst erbjuder huset finfina reklamplatser, först hela fasaden, och så en jätteskylt på taket.

Dag 11

Solen går ner över Moskvafloden och den sexfiliga bilvägen nedanför Kreml på den första dagen med sol och klar himmel sen jag kom hit.

Skolstart

Vi har fått vår första uppgift i skolan, ett stadplaneringsprojekt liknande det man gör på höstterminen i trean i Stockholm. Ett bostadsområde på en tomt norr om centrum där det nu är industrier, avgränsade av spårområden på två håll. Jag och Anja var där i dag för att få en bättre uppfattning. I utkanterna av denna jättestad ligger bebyggelsen fläckvis, avskuren av motorvägar och spår. Men många lever sina liv där, vanliga ryssar i till exempel ett hus som detta vid en stor väg i ena änden av vår tomt.

Anja säger att det som räddar dem är att de är så individualiserade, att man så tydligt ser att det är olika personer som bor där inne och som har pyntat olika på sina balkonger, ingen inglasning är den andra lik.


Här några andra hus i grannområdet på andra sidan spåren. Och vad sjutton bygger man nära ett sådant hus? Vad gör man med ett sådant hus?

Och nu - rysk exotika

En insnöad rysk kyrkogård kan vara hur fin som helst.


Och, en väntande hund.

Fundering

Många av tunnelbanestationerna är kaklade, så även vår. Det är inte så konstigt att några plattor går sönder med tiden, men man kan fundera över hur man hanterar detta faktum. Hade de inte fler smutsgula plattor, som de tidigare använt som ersättning, eller tyckte de att det var fint med lite vitt i allt? Det blir faktiskt ganska dekorativt.

Dag 7

Jag och Anja besöker Platform Mark, en marknad norr om stan där man enligt henne ser ett Ryssland folk i den här stan inte vill kännas vid längre. Det känns som att folk säljer sina sista
pinaler, säger Anja. Man måste åka pendeltåg och ska helst komma tidigt, annars blir folk för fulla.
Det har snöat hela helgen så denna dag var det ibland lite svårt att se vad folk försökte sälja.

Dag 6

Alla hjärtans dag-piffat på Tretjakovskij Proyezd, en liten gatstump vid Ljubljanka där de dyraste märkena ligger vägg i vägg.

Dagens promenad, dag 5

Nära oss finns en stor park som går ner till floden, det är ett av de få ställen där den inte är 6-filig motorväg närmast floden. Först är det mer som en gles skog för att övergå i den berömda Gorkiparken som till stor del är ett nöjesfält nuförtiden. Ett just nu ganska tomt nöjesfält.

Det förblir lite oklart vad man ska göra i de här attraktionerna.

Resturangbåtar, ett ganska vanligt fenomen i Ryssland.


En, ska man säga, sådär kul utsikt från balkongen.

Mitt hem

Så här ser studenthemmet ut. Huset bakom höll de på och byggde på dygnet runt när vi var här förra året, nu är det i princip färdigt, i alla fall utvärtes, men det hela verkar ha somnat in fullständigt. Kanske ett offer för den globala ekonomins svajiga läge. Jag kunde inte ens växla till mig rubel på Arlanda för att värdet var så osäkert att de inte ville ha det på lager.


Entrén. Det ligger en krog i bottenvåningen. Folk säger att den har med maffian att göra, att det var skottlossning utanför en gång i höstas. Det känns lite som att man är på väg in i en bordell när man ska hem.

Utsikten från mitt rum.

Dag 4

De stora gatorna i Moskva är verkligen stora; breda och högljudda. Det finns inga övergångställen utan man går i tunnlar under, ofta fulla med kommers. Dessa tunnlar är en av de verkligt typiska företeelserna i staden.
Men många av de stora gatorna, framförallt de som bildar den så kallade trädgårdsringen, har parkstråk i mitten, något jag inte uppfattat under mina tidigare vistelser. Där är skönt och förvånansvärt tyst, ganska mycket folk fastän det inte är sandat utan bitvis snorhalt (varför sandar de inte någonstans?). Det ska bli spännande att se hur de används när det blir varmare.

På en staty hade båten befolkats av små snöfigurer.

Det finns många städer med avlånga, gatuanpassade parker eller stråk i mitten av boulevarder, Stockholm är inte en av dem. Jag tänker bland annat på Valencia (där den gamla floden har blivit park) och Tel Aviv. Min erfarenhet är att de ofta fungerar ganska bra, framför allt i större städer. De blir som andrum, så väl inkorporerade i stadsväven att de också kan fungera som genvägar. Ibland kan parker kännas som att de ligger i vägen, något man bara går runt, men de här binder samman.

Dag 3

På tisdagen ringer de efter mig på skolan, säger att jag måste registrera mig och att de undrade igår var jag var. Så följer några dagar rysk administration med mycket köer, dokument, betalningar, förhandlingar om hyra och mer köer. Och rysk skolmat.

Jag har faktiskt längtat efter den ryska skolmaten!

Dag 2

När jag kommer till en stad jag inte kan, men varit i förut, börjar jag ofta den mer ordentliga bekantskapen med att utgå från de få platser jag känner till, och utvidga mit perspektiv därifrån. Så även denna gång. Jag äter min första lunch på Majak, en fin resturang på andra våningen i ett gammalt hus. En sån man inte hittar av sig själv, utan får visad för sig.
Senare, efter lite spatserande på små gator, kommer jag ut till korsningen vid metro Arbatskaja, och återser skärmhusen på nya Arbat.


Det är något med den där gatan som gör mig stum och knäsvag. Kanske skalan. Eller blandningen. En känsla av att inte vara i europa, att det är något annat som gäller och att man måste skärpa sig.

Mitt rum

Till min stora förvåning fanns det ett rum förberett åt mig på studenthemmet. Det är ett slitet, 15 våningar högt hus alldeles vid metro Leninski Prospekt, sydväst om centrum. Utbytesstudenterna bor vanligtvis på fjärde våningen men jag blev av någon anledning placerad på tredje, som de håller på att renovera.


Systemet är så att ett större och ett mindre rum delar på en lite hall med kylskåp, toalett och ett badrum. Jag bor i det mindre och i det större bor två ryskor som jag tror arbetar på skolan.

Mitt rum.

Badrummet. Notera fuskmosaiken på plastmattan.

Dag 1

För att trösta mig själv efter 600 kronors övervikt köpte jag en kylskåpsmagnet med kungafamiljen i finkläder. Jag tänkte att jag skulle ha den som ikon, typ.