Ett praktexempel på russian strange

Teatern Et Cetera

Smitvägar

Det finns flera parallella vägnät i Moskva och alla är inte lika uppenbara. Staden är inte så informativ som vissa andra städer, den bästa resturangen ligger gömd en våning upp, ett helt köpcentrum kan finnas nere i en källare. De kommersiella strukturerna ser väldigt annorlunda ut, då allt kom i en stor klump efter Sovjet. Man måste veta vart man ska, det är väldigt sällan man springer på något. Ju längre jag varit här desto mer sällan går jag på de gigantiska väldigt trafikerade vägar som i början utgjorde min bild av staden.

Från ena hållet.

Ett sätt att hitta de vägar som folk faktiskt använder är att helt enkelt följa efter dem. Plötsligt ser man att alla bara försvinner in i ett hus och så har man hittat det lilla, smutsiga, nedgångna mellanrum som är den enda passagen i det stora kvarter mellan Teatralnaja och gatorna öster om Kreml.

Från andra hållet.

De var unga

Staden förbereder sig som sagt för segerdagen den 9:e maj, överallt syns skyltar som handlar om kriget. Man måste nästa misstänka att de skickats ut till alla butiker tillsammans med en uppmaning, för alla har dem i skyltfönstret; såväl lilla kiosken som armanibutiken. Det lilla orange-svarta band som symboliserar dagen är knutet i många bilars antenner och många handväskor. Just efter att sovjet föll var paraden inte så stor men nu växer den tydligen för varje år och det ska bli spännande att se hur galet det här faktiskt kommer att bli.

Komposition

Komposition är en väldigt viktig aspekt på akitekturskolan här, det handlar mycket om att skapa en bra komposition, något man just inte nämner i Sverige. Ändå blir man lite yr ibland, av hur saker inte alls förhåller sig till varann.

Första maj

Den stora paraddagen här är inte första maj, utan segerdagen den 9:e maj, då man firar att "Det stora fosterländska kriget"; eller andra världskriget som vi andra kallar det, tog slut. Arbetarnas dag är ändå helgdag, även andra maj är man ledig. De flesta verkar fira med att åka ut till datjan för jag har aldrig sett staden så öde. Det var så lite trafik att man t.o.m. kunde gå över gatan och inte under den i de eviga tunnlar människorna här är förpassade till.

Det kändes ändå passande att hälsa på Lenin en dag som denna, för att sedan fortsätta ner till centrum och heja på Marx. Där hittade vi resterna av den parad som kommunistpartiet hade hållit, och som vi tyvärr missat. Ändå var hela kedjan av torg och öppna platser runt Kreml full av glada typer som dansade, sjöng och viftade med sovjetunionens flagga.

Jag har läst att kommunistpartiet är landets tredje största parti, även om det ju är lite svårt att veta vad en sådan siffra egentligen betyder i detta land. Man kan i alla fall konstatera att alla inte har hängt med i de nya svängar som råder, och att de allmänt svajiga tiderna här leder till en nostalgi som tar sig en mängd uttryck.